Fakta

En billig tatuering är INTE bra och en bra tatuering är INTE billig!

Historia
Tatueringens historia börjar för Europas del år 1774. Det började med Omai, en tatuerad urinvånare från Söderhavet, som Cook tog med till Europa från en av sina världsomseglingar för att hänvisa upp till beskådande.
Tatueringens historia börjar med Omai, eftersom Cook inte endast förde med sig denna urinvånare utan också ordet -tattoo- som beteckning på dennes uppseendeväckande kroppsutsmyckning. Nu kan man i salonger inte bara med häpnad betrakta den nakna, färgrika kroppen utan också samtala kring den. Tattoo var ett vackert, hemlighetsfullt ord som nästan av sig själv tatuerade in sig i européernas grå hjärnbalk och som ännu i dag inte har blivit utplånat. Allt det som före 1774 omständigt och tvetydigt hade beskrivits som ”punktera”, ”bemåla”, ”ingravera”, ”prikschilderen” (holl=Stickmåla), ”merken”(medellågty=brännmärka), ”compungare”(lat) eller liknande, tillhör tatueringens förhistoria.

Tatuering är en av de äldsta metoderna för utsmyckning av kroppen. Den har inte bara använts i dekoreringssyfte utan även i rituella och medicinska sammanhang. Dessutom har den fyllt, och fyller fortfarande i vissa delar av världen, ett identifieringssyfte då den säger en hel del om ägaren. Bland annat vilken stam han/hon tillhör, vilken social status han/hon har, om han/hon är gift eller ogift och om han/hon är sexuellt mogen. Hos till exempel nubierna i Sudan blir flickorna ”ärrtatuerade” i samband med sin första menstruation. I en del kulturer kan man även utläsa vilka bedrifter och hjältemod som den tatuerade personen gjort för att förtjäna sin tatuering.

Långt in på 1800-talet brännmärkte man kriminella. De fick ett märke som skvallrade om det brott de begått. En tjuvskytt kunde till exempel få en hjortkrona inbränd, en falskspelare en tärning, förrymda sjömän en båtshake och så vidare. Märkningen orsakade ofta psykiska och sociala problem då den vanligtvis placerades på ett väl synligt ställe t.ex. i pannan. En brottsling som redan var märkt sågs som en möjlig återförbrytare och riskerade då ett strängare straff.

Olika sorter
Det finns två sorters tatueringar, eller snarare två sätt att utföra tatueringar på. I västvärlden är det vanligast med färgtatueringar som härstammar från Söderhavet. Det andra är ärrtatueringar som har sina rötter i Afrika.
Ärrtatueringar är ett alternativ till färgtatueringar eftersom afrikanernas svarta hud ej kan återge alla färger. Istället ristar eller skär man in ett mönster i huden som man, om så önskas, kan gnida in med aska eller växtfärger för
att uppnå en bättre effekt. Såret skärs då och då upp för att det skall läka långsamt och bli lite infekterat, så att det blir ett ”snyggt och kraftigt utbuktande ärr. I Polynesien och Mikronesien, där tatueringsförfarandet utvecklats till riktig konst, användes såsom tatueringsverktyg en med naggar försedd hacka, som med en liten träklubba drives in i huden.
En tatuering under denna tid gick till så att man valde ett motiv bland mallar gjorda i trä. Dessa fylldes med koldamm och applicerades på önskat ställe på huden så att det bildades ett avtryck. Sedan doppades en nål i bläck utblandat med kreatursgalla och stacks in i huden längs avtryckets konturer. Detta upprepades två till tre gånger och resulterade inte bara i en tatuering utan ofta både i feber och svullna armar. Även om tekniken har utvecklats så är grunden fortfarande densamma. Idag är verktygen vetenskapligt framtagna för att få bättre hållbarhet och harmonisera med kroppen. Nålen är eldriven och färgerna betydligt mer hälsosamma.

Grupptillhörigheten markeras
Förr användes tatueringar för att klassificera folk socialt. Idag kan man istället se att skillnaderna mellan grupper inte ligger i om man tatuerar sig eller inte, utan snarare i valet av motiv och placering. Man kan även se att tatueringar förut var en gränsmarkering för utanförskap och protest, medan de idag är en symbol för gemenskap; man bejakar samhället genom en distinkt tillhörighet till en viss grupp. Gruppen har alltid haft betydelse för tatuerandet. I historien kan man se hur grupper av människor i tätt slutna sammanhang, exempelvis sjömän, fångar och soldater ofta tatuerat sig för att utmärka sin samhörighet gentemot resten av världen.

Respekt istället för maktlöshet
Idag är det minst lika vanligt att kvinnor tatuerar sig som att män gör det. Men motiv och placeringar skiljer sig åt. Män väljer ofta stora, spektakulära motiv, tydligt placerade på till exempel armarna. Kvinnor väljer istället små motiv placerade på ställen där de kan visas eller döljas beroende på situation. Däremot är skälen att skaffa en tatuering påfallande lika. T.ex. killar som sitter i fängelse tatuerar sig för att få respekt och kontroll; ett alternativ till maktlöshet och frustration. Detta mönster återkommer hos tjejerna. Man vill tydligt visa vem man är, för att på så sätt bli starkare.

HAWAII
Tatueringar är traditionella och de har alla sina innebörder. Tatueringarna står för mana, andlig kraft. När man låter tatuera sig, blir man delaktig av denna kraft. När någon dör på Hawaii tatuerar de sörjande tungan t.ex.: runda
prickar el en rand längs hela tungans kant. En hajkäft på ryggen, innebär att en haj med en fisk i munnen inte slukar
en människa. Hajtandstatuering, bär man på händerna och handlederna som ett skydd mot hajar. En slags amuletter.

SAMOA
Samoansk tatuering. Tatueringscermonin är oerhört viktig för familjen och för hela byn. Tatueringen står för renhet.
När de samlas för fest bereder de en kawa-dryck. Man får varken röra eller servera drycken om man inte är tatuerad.
Utan tatueringen är man oren. Den symboliserar också de samoanska männens styrka. Runt naveln har de en tatuering som symboliserar familjens liv och död, den sista tatueringen man får. Den får inte tatueras förrän allt det andra är klart.

BANGKOK
Den del av världen där tatueringskonsten är mest utbredd. Här är tatuering en slags amulett som skyddar mot hundbett, ormbett och trafikolyckor. Men det fungerar inte alltid. I Thailand är tatuering en religiös rit som utförs i tempel och kloster.

JAPAN
Den japanska tatueringen, Iresuma, täcker ofta hela kroppen och består av ett enda huvudmotiv. Den sitter på ryggen och utförs under en längre tid med avbrott. En investering på 100-tals timmar av smärta och åtskilliga tusen dollar. Ett sätt att tjäna in en del av priset var att sälja sin hud. Detta innebar att köparen kunde kräva in ”sin” hud när ägaren hade dött, huden garvades och användes som väggbonad. Iresuma var förbjuden i många år och förknippas med undre världen. Den utförs så att man kan ha på sig kimono utan att tatueringarna syns.

TIPS
Ett tips till dig som tänker skaffa en tatuering. Se till att din tatuerare är medlem i Sveriges Professionella Tatuerare (SPT, länk till SPT´s hemsida finns på länksidan ). Han/hon är då erkänd som en seriös och duktig tatuerare och dessutom godkänd av Miljö- och hälsoskyddsstyrelsen. Du kan då vara säker på att få en proffsigt utförd tatuering och att alla hygieniska åtgärder är vidtagna.